Höjden av otur

Mer dramatiskt än resan ner till vårt fantastiska Averum i torsdags har jag nog aldrg upplevt. Inte vad jag minns i alla fall. Vi startade på Värmdö kl. 17.00. Vi visste redan då att bilen krånglade. Hade varit hos bästa storebrodern kvällen innan för att kunna lokalisera varför radion i bilen inte funkade som den skulle och varför vissa lampor lös på instrumentpanelen. Efter nmågra timmar hade han lyckats släcka lamporna, vi hade köpt ett nytt bilbatteri och allt funkade som det skulle. Glada i hågen åkte vi hem till Värmdö. ALLT funkade1 Skulle fira med en dricka från Shell Startade bilen efter våra inköp, samma fel igen! Åkte hem. På morgonen efter åkte jag till Vaxholm för att hämta paket, allt funkade. Tvingades även åka runt stan då jag missade färjan tillbaka för att att de inte hittade paketet mitt. Allt funkade som det skulle! Jaja tänkte vi, det är väl inget fel och satte av kl. 17.00 mot Averum.

oLånga köer och fruktansvärt väglag. I Södertälje började motorlampan i instrumentpanelen lysa. Lycka, NOT! Körde in till kanten på E4an och ringde min kära bror igen. Orange lampa inga problem du kan köra vidare men det vore intressant och veta om det nya batteriet laddas som det ska. Körde då av vid McDonalds Södertälje. Åt lite mat. Funderade allvarlig på att vända och åka hem, men tjii fick vi. Från vårt fönsterbord på McDonalds såg vi hur en lastbil hade fått sladd och baksläpet stod över båda körfälten, vägen avstängd!. Två alternativ fanns,

1. Åka vidare
2. Sova på hotell i Södertälje.

Ringde Martin igen som ville veta huruvida batteriet laddades. Sprang in på KRAUTA för att köpa en spänningsmätare, de hade ingen vad de tre som jobbade där visste, sååååååå KASS personal! Sprang vidare in på JULA, de hade en. Köpte den, sprang tillbaka i snöstormen till bilen, mätte, ringde Martin, -Nej ni har köpt fel mätare! Sprang tillbaka till JULA, köpte en Multimetermätare eller vad f-n de heter. Mätte upp och batteriet laddades som det skulle. Då batteriet laddades och bensin fanns i bilen så det var förmodligen ett glapp/elfel. Så vi drog vidare i 60-80 km/h och ca. 25 mil kvar. Efter några timmar ringde Martin igen, - Dra ner solskyddet!, -Va, är du full det är ju natt!, - Dra ner solskyddet sa jag! Sagt och gjort, jag drog ner solskyddet trots att det var beckmörkt ute. - Och så drar du under spegelskyddet så lampan lyser! Herregud han har blivit galen... Men det hade han inte! Jag drog undan spegelskyddet och som om det vore magi startade radion och lamporna i instrumentpanelen slutade lysa. Ett elfel! Glapp på ett stift i tändningslåset. Då hade MIN UNDERBARA BROR , trots småsjuk och trött som fan efter sen kväll med oss dagen innan, suttit och surfat runt på tyska bilforum och hittat det fel som stämde överens på de symptom som bilen visade, har är fantastisk! Hans kommentar var; - Ibland är det bra att kunnen some deutsch! :o) (fast han sa det förmodligen mer grammatiskt korrekt och och med mindre sve-eng-deustch).

Efter 6 h och 30 min ungefär med konstant snönederbörd, många bilar i vägkanten och stillsatående lastbilar körde vi igenom grinden på Averum och mamma och pappa väntade med ett glas vin och en whisky! Skönt att vara framme.

Nu är vädret kanon, strålande sol och ca -5 och vi ska hela familjen ge oss iväg bort till viltvattnet för att grilla korv i solen.

PS. Innan jag drog till landet hann jag klä om matbordsstolarna i ett fint tyg från Linum.